Bob Dylan

Bob was Bob. He blazes his own trail. You can jump on the train and enjoy the journey or enjoy something else. I and thousands of attendees took the ticket and enjoyed the ride. The ride was dimly lit. Reflective Wordy. His fellow musicians followed every step watching every nuance playing flawlessly. Bob played what he wanted never condescending to latest trends. A perfect evening from the man from the North Country.

The concert was fantastic Bob's energy was amazing for his age his artistic exploration still creating and telling his story along the way what an honor and a legend to host Bob Dylan in our hometown.

Fabulous evening. Forgot how nice the RAH was visually (although the curvature of the venue was slightly underwhelming). Bob Dylan and his band played a terrific set of music, more of a star studded setlist than the previous time he played London (albeit there did feel like a divide between songs a bit).

He was on the piano, with 5 band members, played for an hour 45 min, and not one single classic. I love Bob Dylan, but this was a waste of time and money.

it was great! i’m glad i got to see him. however, i wish he talked to the audience more or played some of his old stuff though. besides that it was a great show and i would totally see him again :)

Band and bob dylan was too far back on the stage Also I despise how my cell phone was placed in a locked pouch Too much control by the artist I am an avid concert fan but I will never accede to this phone in a pouch again I will not attend concerts that do this from now on Thanks Daniel. Previous bob dylan fan

Bob played a wonderful show! He was full voiced and his band really played well. This tour will not bring you a “hit parade “ of Dylan songs. This tour is Bob & band playing his latest album. If you get a “Gotta Serve Somebody” song played in a spirited fashion you should consider yourself fortunate. He only came from behind the piano about 5 times. The rest of the time he was concentrating on playing and singing. Which at 80 years old I believe he gave a wonderful performance albeit a little odd. Bob, please do an encore one day, just for old times sake. That was the most abrupt ending I have ever witnessed barring a calamity. I still hold you in high regard and believe you to be a true American treasure! ❤️

Don’t go expecting him to sound like he did 30 years ago, but if you want to see a legend put new spins on his songs definitely go see! I saw him last year and this time was even better, played the harmonica and guitar as well as piano!

He was masterful. I was in awe of his presence and moved by his delivery. He sang a ballad that was so moving that he silenced the crowd and brought people to tears.

2 legend's on the stage together Dylan and young. Neil Young stirred it up and Dylan calmed it down. Will talk about this concert for years. I will have a lot of admiration for Glen Hensart aswell BRILLIANT

Bob Dylan. Bob Dylan. Vad kan vi vänta oss? En mumlande gubbe som inte är riktigt närvarande, eller en legend som har hedern i behåll? Efter att ha visiterats vid insläpp och sett trehundra skyltar med överstrukna kameror meddelas i högtalarna att man absolut inte får filma, fota eller på annat sätt dokumentera föreställningen. Och så fort en telefondisplay lyser i publikhavet är en vakt på plats. Exakt på utsatt tid går Mr Zimmerman på scen med sina 4 bandkollegor. Scandinavium håller fortfarande på att fyllas av folk och dörrar öppnas och stängs och släpper in sommarsolen i mörkret och tar med sig lite av den magi som försökerbinda oss. På scen är Bob Dylan utan storbildsskärmar, så från vår läktarplats ser bandet så litet ut att de ser ut som de lirar på en midsommarscen på håll. Men låter bra det gör det. ”Things Have Change” inleder kvällen och trots att ljuset distraherar varje gång en dörr öppnas på andra sidan arenan så tänker jag: ”det här kommer bli en bra spelning, rösten är stark och inte alls sliten”. Förhoppningarna stiger. Men redan i låt nummer två – en av hans bästa låtar - börjar magin svalna. ”It Ain’t Me Babe” svajar. Han insisterar på att omarbeta alla sina låtar, ingen får låta som den gjorde på skiva. Ikväll mumlar han så i den här låten att man knappt hör att det är engelska han sjunger på. ”Highway 61 Revisited” följer och nu undrar jag om jag bara uppskattade kvällens första låt för att jag blev så tagen av att faktiskt andas samma luft som vår tids största låtskrivare. Bandet kokar, Bob spelar bra, rösten är stark, men han artikulerar så illa att man inte ens hör orden emellanåt. ”Can’t Wait”, ”When I Paint My Masterpiece”, ”Honest With Me” passerar obemärkta… I “Tryin’ To Get To Heaven” känns det som att Bob anstränger sig lite för att vi skall höra orden. Det nya arrangemanget funkar fint. Hade han spottat ut ullvanten han har i munnen så hade detta varit ett magiskt ögonblick. Nu blir det istället en glimt av storhet och en önskan om att han levererat den snäppet bättre. ”Scarlet Town” följer och när Bob reser sig från pianot och står upp och sjunger låter det faktiskt bättre. Den här versionen kan vi ta med hem. Tillsammans med låten innan känns det som att konserten börjar leverera. Ett nytt snabbare arr av ”Make You Feel My Love” som totalt förstör känslan i de vackra orden följer och nu har jag börjat inse att den här kvällen kan gå hur som helst. ”Pay In Blood” bjuder på fullt countryarr med steel guitar. Vidare. ”Like A Rolling Stone” följer i helt oigenkännlig kostym. Men arret är faktiskt asnice! Bandet kokar, Bob levererar, men betyget dras ner ännu en gång på grund av att han inte kan artikulera – man hör nästan inte ett enda ord. Men som sagtarrangemanget funkar på denna odödliga klassiker. ”Early Roman Kings” är inge vidare på platta, visst bandet levererar ordentligt bluesgung – men Bob mer frustar än sjunger. ”Girl From North Country” är en av mina absoluta Dylanfavoriter, och efter att ha läst att han gjort den rättvisa i Stockholm för två dagar sen, så kan jag inte låta bli. Jag trotsar fotoförbudet och filmar i smyg under min tröja. Vad jag fångar är nog kvällens höjdpunkt. Här är det Dylan, piano och steel guitar. Man hör vad han sjunger och det känns äkta hela vägen. Hatten har han tagit av sig och lagt på pianot. Hans vita krulliga hår står åt alla håll. ”Love Sick” en nyfunnen favorit hos mig, får även den en ny kostym och vinner inget direkt på det. ”Thunder On The Mountain” med världens märkligaste referens: ” I was thinkin' 'bout Alicia Keys, couldn't keep from crying, I'm wondering where in the world Alicia Keys could be” mumlas fram och känns bara rutin av bandet. “Soon After Midnight”, “Gotta Serve Somebody” och sen bockar de och lämnar scenen. Självklart blir det extranummer, tyvärr. ”Blowin’ In The Wind” är katastrof, fruktansvärd, oförlåtlig. Ny arret är värdelöst, Dylan låter totalt ointresserad. Här kunde han ju tagit ner låten och framfört den avskalat och långsamt. Men vi får istället en countryångande vals. Det serveras en gryta med på tok för mycket ingredienser - så den smakar just ingenting. Och igen hör vi knappt ett ord, utan mer stötande ljud från Bob. ”It Takes a Lot to Laugh, It Takes a Train to Cry” framförs, men chocken av just hört ”Blowin’ In The Wind” våldtas gör att jag inte ens kan ta in den här låten. Bandet ställer sig på rad, bockar och försvinner av scenen. Sammanfattningsvis: Bob säger inte ett ord under hela kvällen. Han lirar fortfarande jävligt bra munspel. Never Ending Tour har passerat 3000 spelningar,  och frågan är om han inte kommer hit en sväng till innan den är över.

Maravilloso. No soy un fan de Dylan, pero tenía ganas de verlo, por curiosidad. Mis expectativas no eran muy altas y las superó con creces. La iluminación fue acertadísima, a pesar de ser un espacio grande, logró un ambiente intimista. El sonido fue bestial, se escuchaban todos los instrumentos con una nitidez tremenda. Dylan y su banda estuvieron fantásticos, su voz se mantiene en un gran estado de forma, y los músicos eran muy sobrios. Un buen repaso a varios géneros de la música americana y la sensación de satisfacción por haber visto a una leyenda de la música.

Love him as he is an icon. Sounded great on everything but played so few recognisable songs. I am the slightest bit too young to have been paying attention when he was the most creative. I had never seen him before. Also hoped for one Traveling Wilburys or a Tom Petty song to honour TP!!- So glad I went no matter what!

Best Dylan concert I've been to. Been to two before. But, since I'm an old geezer, I missed a lot of the good old songs. He only did one of the classics; Blowing in the Wind. To get a better rating from me, he should have played more of those songs.

i didn't play neither one of his best songs, neither one of his folk production.. he broke my heart but dylan is dylan, so 3 for the emotion and for the unpredictability

Bob Dylan is a true living legend and an important voice of a generation. This was my first experience to see him and a check off my bucket list. I am a fan of his life really more than a fan of his music. The essential Bob Dylan collection is in my music library but that is really all the music that I have. At his age of 72 his voice is even more abstract than what he is on his records. He is an amazing poet, lyricist, but I could maybe pick out 8% of the words he was saying. But of course that is Bob Dylan. He encored with "Blowing in the Wind" in which is one of my favorite songs of all times however he sang it in a completely different tune and didn't realize it was that song until halfway over. His only words to his audience was " thank you we'll be right back" before the 20 minute intermission.. And that was it. I heard he wasn't very personable but it was rather disappointing that he was not more personable with his fans to at least say hi or something. I am glad I got to see him but it was no awe inspired event in my opinion. He played the harmonica, piano, and even danced a bit on stage. He didn't play any other songs that I knew. No like a rolling Stone, knocking on heavens door, or Mr. Tambourine Man. But I am sure Bob's diehard fans would know every word.

He was never exactly a great singer, but at least you could understand what words he was saying. His best attribute was the lyrics he wrote, but that doesn't matter when it is hard to understand the lyrics coming out of his mouth. He was great, but when it comes to live performances he is not great any more.

Bob and his band were shit-hot last night; musically. Bobby growled through the first tune but his motor was just warming up because the rest of the show went great...plus two encores!

Bob was in fine form. He gave us a great rendition of Tangled up in Blue and Blowing in the wind. Worth the price of admission. sitting a very nice room overlooking Providence downtown at the Biltmore. yeah.....

Man what a great show this was! This was my very first time at a Dylan concert and he delivered fully with his charisma and cool charm. The highpoints were "Shelter from the storm", "Ballad of a thin man", "Girl from the north country" and "Desolation row"even though the other songs held up as well! Part of the fun was also figuring out wich song it was, considering how he always changes them. Best time i've had in a while!